Länge leve du min vän, du som alltid följt mig hem

Ikväll firades Hanna här hemma. Hon har nämligen fyllt 17 år. 
Vi åt en lång middag.
Och jag gjorde en tårta.
Jag kom på hur mycket hon betytt för mig.
Och fortfarande gör.
Så grattis Hannis. Och tack för att du är min klippa.
Så många minnen delar du och jag. Sommarkvällar, vinterdagar. Ångest och glädje. Skrattattacker, cp-lärare, campingplatser, promenader till jobbet. Filosofi på bryggan invirade i täcken, cykelutflykter. Lunch på Latte. Och alla dessa telefonsamtal, stackars våra päron. Furuvik, träningspass...högstadiet. Du är så stark & du har gjort mig till en bättre människa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0